Italian Expressionist Painter and Sculptor, 1884-1920 Amedeo Clemente Modigliani (July 12, 1884 ?C January 24, 1920) was an Italian artist of Jewish heritage, practicing both painting and sculpture, who pursued his career for the most part in France. Modigliani was born in Livorno (historically referred to in English as Leghorn), in northwestern Italy and began his artistic studies in Italy before moving to Paris in 1906. Influenced by the artists in his circle of friends and associates, by a range of genres and art movements, and by primitive art, Modigliani's œuvre was nonetheless unique and idiosyncratic. He died in Paris of tubercular meningitis, exacerbated by poverty, overworking, and an excessive use of alcohol and narcotics, at the age of 35.  Related Paintings of Amedeo Modigliani :. | Portrat des Mario Varfogli | Portrat der Jeanne Hebuterne in dunkler Kleidung | Junge Frau im Hemd | Seated Nude | Young Seated Boy with Cap |
Related Artists:
Heywood Hardy
British 1843-1933
Bernhard Rode
Bernhard Rode (25 July 1725 - died 28 June 1797) was a Prussian artist and engraver well-known for portraying historical scenes and allegorical works. He knew most of the central figures in the Berlin Enlightenment as Friedrich Nicolai and Gotthold Lessing, and the philosophical and political discussions of the Berlin Philosophs informed much of the subject matter of his artistic work. His paintings include several works depicting, in various guises, the King of Prussia Frederick the Great, who ruled the Prussia during much of Rode's lifetime. Rode was director of the Berlin Academy of the Arts from 1783 until his death in 1797. Rode was the son of a goldsmith Christian Bernhard Rode and his wife, Anna Sophie. The copper engraver Johann Heinrich Rode and the sculptor Philipp Rode were his brothers. He received his earliest artistic training from his father and his earliest training in drawing from a painter, N. Meller. His four-year education at the studio of the court painter Antoine Pesne, an influential painter in Berlin and Brandenburg, was important to his professional development. During his apprenticeship, he learned to paint portraits. In 1748, Rode began a study trip of several years. He spent 18 months in the studio of Jean Restout and Charles Andre van Loo (sometimes known as Carle van Loo or Vanloo). He became acquainted with Jean-Baptiste Deshayes and developed his talent and interest in the medium of history painting. In Venice and Rome, he studied the old masters. In 1755 or 1756, he returned to Berlin, and he married Sophie Luise, but the earliest years of their marriage remained childless.
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.